- Project Runeberg -  Nils Dacke /
357

(1884) Author: Ragnar Pihlstrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

357
»Ja,» hviskade hon, »inför Gur], hvars öga ser qss äf-
ven här i mörkret, lofvar jag dig detta, Arvid, och jag gör
det med ...»
»Med . . .?» frågade han sä girigt, som när en penning-
dyrkare spejar efter ett guldmynt.
»Med glädje! Du är för mig allt... allt, Arvid! Utom
dig eger jag intet i hela den vida verlden.»
»Gud har hört våra löften, Christina, och han skall
för visso äfven bereda oss ’en utväg att fly härifrån . . . ja,
hvarför skulle vi ieke fly nu .. . nu genast? Kom, min äl-
skade!»
»Du tror då, att vi nu skulle kunna undkomma?»
»Ja! Medan murikame ligga fördjupade i sina böner,
hvarken höra de eller se. Yi smyga oss förbi dem och in-
nan messan är afslutad och man saknar dig, skola vi vara
långt borta. Och om de gode fäderne sedermera taga sig
det, orådet före att förfölja oss för att- återhemta dig, så har
jag nu mina vapen. Jag härunder dagens lopp hemtat dem
i priorns cell, medan han var borta på annat håll. Derför
kom . . . kom nu, Christina, min älskade!»
»Kyrkotjenarne i porten skola upptäcka oss och hindra
vår flykt samt göVa larm. Det är omöjligt, Arvid!»
»Då fly vi ut genom den dörr, der du plägar gå ut
oeh in i priorns sällskap.»
»Priorn har stängt dörren och gömt nyckeln i sin
egen ficka.»
»Det var förargligt. Hvad är då att. göra?»
» Kyrie,. eleison!» sjöngo nu munkarne och (!liristina må-
ste uppskjuta besvarandet af Arvids fråga, emedan bon var
nödsakad att instämma i sången, på det att man icke skulle
fatta några misstankar, om hennes röst ieke hördes. När
hon efter förrättandet af det,ta värf åter kunde egna sig åt
det för henne mycket kärare samtalet med den älskade ku-
sinen, sade hon:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:37:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/prndacke/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free