Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
...I
»Ack!» suckade hon. »När skall väl jag någonsin fä
rida på mit» präktiga sto Isabella? Det arma djuret är för-
modligen nu i den nedrige och afskyvärde Dackes våld.»
»Ganska trdligt! Men bekymra dig icke derom, min
älskade! Vi kunna till en början hafva nog af min gångare
och sedan finna vi väl en passande häst ät dig.
Under detta samtal, hvilket åtskilliga gånger hade
Itlifvit afbrutet, emedan Christina samvetsgrant deltog i
hvarje vid messan förekommande ehör, hade liden skridit
framåt med jättesteg och de båda kusinerna märkte med
förskräckelse, att messan nalkades sitt slut. Ögonblicket
för afsked var längesedan inne.
»Läs detta bref», hviskade Christina, i det hon lade i
hans hand den biljett, som hon hade skrifvit i sitt ensliga
fängelse. »Och glöm icke att komma i morgon ... . Ännu
en sak! Gör den gode priorn intet illa!»
»Din vilja är min lag. Farväl! Gud signe dig, min
älskade!»
»Bort!.. . Skynda! o
Det var verkligen hög tid för Arvid att återvända till
den plats, der mnnkarne hade sett honom sätta sig ned vid
messans början. Han var förvissad derom, att de med sin
andakt sysselsatte klosterbröderne icke hade under messans
lopp märkt, att han lemhat sin plats tom, men han insåg,
att detta ovilkorligeu måste inträffa, när munkarne bröto
upp, om han icke dessförinnan hade förflyttat sig dit. Med
stor skyudsamhet smög han sig nu tillbaka och knapt hade
han satt sig ned på bänken, förr än klosterbröderne bröto
upp och gingo ut ur kyrkan. När Arvid hade öfvertygat
sig om, att priorn afhemtat och bortfört Christina, Iemnade
äfvcu han denna helgedom, der han hade för första gången
mottagit sin sköna kusins blyga bekännelse om kärlek och
hennes ljufva försäkringar om trohet i Iif och död.
359
‘
"
V
"
"
.
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
