Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jägaren, då han äter fick mål i munnen. »Ser du
inte hur du spiller ut ölet, nu igen?»
Men varningen kom för sent. I sitt öfvermått
af lustighet hade perlstickaren icke märkt att han
vändt sitt stop upp och ned, så att innehållet sqval-
pat ut bland spånor och näfverbitar nere på spisel-
hällen. Det var intet annat att göra än att fylla på
nytt öl, och Simon steg nu sjelf upp, för att luta på
tunnan.
Då hördes ett sakta prasslande utanför fönstret.
Simon, som först hörde det, vardt blek som ett lärft
i ansigtet.
»Hvad går åt dig, bror?» frågade perlstickaren
och var nära att på nytt vända om stopet.
»Ts . .. och håll upp kärlet ditt! ... Hör du inte
hur det tisslar och tasslar der ute!»
»Nej, vid den salige om jag det gör, En råtta
är det, som också vill smutta, kan tänka. ... Men
jag tror, minsann, att du tappar modet ända ned i
magen, vän Simon!»
Emellertid voro stopen åter påfylda, och sedan de
båda gubbarne lyssnat en stund för att höra om bullret
skulle återkomma, slogo de sig äter tillro framför elden.
Men räfjägaren var icke längre: sig lik, tyckte
perlstickaren, Han satt der tyst och modstulen. För
minsta knäpp i väggen spärrade han upp sina röda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
