Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
honom från topp till tå med osäkra blickar, började
han om igen att berätta sitt äfventyr med tenngju-
tare Josts vålnad, styrkande det samma, bit för
bit, med de lifligaste eder, liksom han tviflat på att
räfjägaren trodde ens de alldagligaste saker.
Men kunde då någon förklara, hvarför denne,
eljest så muntre dryckesbroder, nu satt stum som
en fisk och bara glodde på honom? — Gamla miss-
tankar från den tid, då de båda legat i fejd med
hvarandra, grodde ännu hos honom och voro icke
svåra att väcka till lif. När allt kom omkring, var
det måhända ingen annan än mäster Simon, som stu-
lit bort hans bruna helgdagskappa, och som nu ville
sopa igen spåren efter sig genom att låtsa förskräckelse
för gastar och spöken. Men vänta bara! Mäster Jakob
var icke så lätt att lura och nog skulle han först se
hvad det var för några spöken, innan han inbillade
sig slikt.
»Nå, hvarför svarar du ej, då jag dricker dig
ärligt till?» — frågade han plötsligt och såg sin vän
räfjägaren argt i ansigtet. »Vill du kanske drifva
gäck med mig?... Men farväl då.... Nu går jag in
till mig!»
Han reste sig upp och tog åt dörrklinkan,
Detta var dock något, som i hög grad tycktes
förskräcka mäster Simon. Han grep honom häftigt
i tröjärmen och förklarade, med hviskande röst, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
