Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Benediktus hade nyss omtalat för Elin huru nära
det varit att Torkel kommit bort från skrifvarestugan.
Prokuratorn hade nämligen redan gifvit befallning der-
om, då fru Karin fått veta det och lyckats utverka hos
kungen att han fätt stanna qvar,
Elin hade bleknat af ängslan och oro, och vid
det han nämde prokuratorns namn hade hon häftigt
rusat upp och fattat honom om armen samt frågat,
om det verkligen var sant att intet ondt händt Tor-
kel. Men så hade hon fått höra att denne var ut
om all fara samt förmodligen snart skulle klifva in
öfver tröskeln, och nu kunde hon icke nog smeka
och klappa sin käre, gode gudfar, som alltid var så
god och förutseende för henne, stackare, och som
också nu helt säkert varit den, som först talat vid
fru Karin.
»Du skämmer då alldeles bort mig, jänta», sade
Benediktus, som du icke hör upp med dina kärligheter!»
Skulle jag icke få smeka er, gudfar, så mycket
jag vil!» — »Hur mången sur och hjertans bitter
stund har I icke förtagit mig!»
Nå, nå! Nå nål Alltid tänker du på de gamla
tiderna. — Slå bort dina mörka minnen nus, åter-
tog han med fryntlig min; »må hvar dag ha sin
plåga!»
»Ej klagar jag öfver hvad som hände i min barn-
dom. Det må I inte tro!... Mor var död och de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
