Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
garne, hvilka missljud pläga föregå uppträdandet af
en större orkester.
Men det var för besynnerligt. Då mäster Jörgen
tog stråken i hand och med vigtig min skulle angifva
tonen, fick han icke ett ljud ur sin gamla fiol. Hans
fryntliga, sjelfbelåtna anlete förvreds af raseri.
»Potz tausend!», skrek han till på sin brutna tyska,
»hvad vill mans dette petyde?»
Spelmännen tystnade genast och skockade sig
omkring honom.
»Det är bestämdt Herkules», sade någon ur hö:
gen. »Han gör alltid dumma streck!»
»Herkules, den Schelm, den verdamte Kerl!»,
skrek mäster Jörgen, som kommit under fund med
att stråken var bestruken med talg från ofvan till
nedan, — »den dverg, den rackare... ! Han skall
mans tö.»
Han såg sig om åt alla håll efter honom, men
Herkules höll sig visligen undan. Ingen fick heller tid
att söka efter honom, ty nu instörtade Mårten Lakej i
salen och förkunnade att kungen och hans gäster redan
voro i trappan och kunde väntas i hvarje ögonblick.
»Så vill jak mans gifve er tonen ur min flöjt»,
återtog den förargade kapellmästaren och upptog
flöjten ur fodralet.
Men nu blef den ena villan värre än den andra.
Knappt hade han fört flöjten. till sina läppar, förr än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
