Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjocka silkestapeten, så att de beqvämt skulle kunna
öfverse det stora rummet. Och när hon sedan lofvat
att följa honom till hans gömställe, hade han hoppat
och dansat af glädje. Under gästabudet hade han
varit alldeles osynlig. I stället för att hålla sig i
närheten af sin höge herre hade han på nytt smugit
sig upp i danssalen och strukit talg på mäster Jörgens
stråke samt fylt hans flöjt med malen starkpeppar,
allt på det hon skulle få riktigt roligt.
Hvad han gerna ville göra henne glad. Blefve
hon en gång rigtigt munter till sinnes, skulle hon
kanske tycka mer om honom och hans putslustiga
infall. Han hade aldrig vågat säga henne hur mycket
han höll af henne. Men det borde hon dock kunna
förstå i allt fall, tyckte han. Märkte hon då inte att
då han ständigt hade ett bitande svar till hands för
en hvar, som sökte drifva gäck med honom för hans
litenhet, hans vanskapliga växt eller hans pompösa
öknamn, »Herkules», hade han icke en sur min en
gång för hennes skämt, hur elakt det än var.
Ja, han var mycket liten, äfvenså ful och oan-
senlig. Men det var vår Herres sak och icke hans.
Mången stor och förnäm man, med ansenlig gestalt
och dryga later, hade kanske aldrig haft i sin
hjerna annat än små tankar och knappast något
hjerta alls. —
Musiken hade emellertid spelat upp. Dörren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
