Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Visserligen hade Torkel berättat åtskilligt för
henne om det märkvärdiga han sett i hofvets salar
och sjelf hade hon också någon gång fått följa fru
Karin till de inre slottsgemaken, dessa höga rum,
der fönstren voro stora som kyrkfönster och der
dagsljuset nästan bländat henne, van som hon var
från barndomen vid den ständiga halfdager, hvari
man lefde i de fattiges boningar, med deras små,
smutsgula hornrutor. Aldrig ett ögonblick hade hon
likväl kunnat drömma om en så glänsande prakt, ett
sådant slösande öfverflöd, som hon nu säg utveck-
las för sina ögon. Tänk att få vara der nere och
glädja sig med dem som voro glade!
»Se dit åt venster!» sade Herkules, då dansen
slutade och de dansande samlade sig i grupper ut-
med väggarna, efter att hafva lemnat facklorna ifrån
sig åt lakejer och smådrängar. »Den ståtlige ridda-
ren der borta i hörnet är Sten Eriksson Leijonhufvud.
Han är halfmorbror till pappa Erik och grefve Svantes
svåger — mycket förnäm — rak och styf, ackurat
som han sväljt en eldgaffel. Oblyg och rättfram som
en dansk hingstridare. — När han griper in med
sina grofva näfvar i sin vän rikskanslerens fina nät,
gå dessa vanligen ohjelpligt sönder: Nej, hör bara
hur han brummar. Jo, nu är han ond, vill jag lofva!»
»Och hvem är den rödbrusige riddaren med det
stubbiga hakskägget, som han talar vid?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
