Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af de unge svenner, som täflade om hennes gunst,
antog hon strax en tvär min och såg’ut, som hon
velat säga att hon hölle sig mycket för god för dem
allihop. Så uttyddes åtminstone hennes tankar, och
de andra hofqvinnorna logo rätt hjertligt deråt, me-
nande i sitt stilla sinne, att den som hölle sig allt
för rak finge kanske till sist krypa, hur rar man än
tyckte sig vara i egna ögon.
I borgstugan bland de unge knektarne och skrif-
varne kom Elin också på tal och ej så sällan, då hon
obestridligen var den vackraste af de unga jäntorna
på slottet. Här var uppfattningen något olika. Man
kunde icke tro annat, sade man, än att hennes lik-
giltighet var lätsad och att hon i smyg gjorde
sig till både för den ene och den andre. Rasmus
skrifvare dref kanske mest högljudt denna lära och
han tog alltid på sig en så hemlighetsfull min, när
han predikade derom, att man kunnat tro att det var
en rigtigt högt uppsatt person, med hvilken Elin i
löndom plägade umgänge.
Ett och annat af hvad Rasmus ville pådikta Elin
fick hon höra genom Herkules. Men hon brydde
sig icke stort om det elaka pratet. Hon hade sitt
rykte för sig, tänkte hon, och det qvittade henne
just lika hvad Rasmus tisslade, hur förargligt det än
mången gäng kunde låta.
Emellertid undvek hon honom sorgfälligt. Allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
