Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tanke som att denne man vore ett passande parti
för henne.
Då hon kom upp på sin kammare igen, satt hon
der länge och grubblade öfver hvad som händt. Slotts-
fogdens kalla, glåmiga blickar rigtigt förföljde henne,
Hon ryste när hon tänkte på dem.
»Nej, hellre vill jag mista mitt hufvud!» utbrast
hon för sig sjelf, i det hon reste sig upp för att
ordna blomkrukorna i fönstret, »än jag viges med en
sådan!» —
Hon skulle dock snart få erfara, att denna
föresats icke var så lätt att hålla som hon först
tänkte. Visserligen betydde det föga att slottsfög-
den för hvarje dag vardt allt enträgnare i sin upp-
vaktning. Men äfven doktor Benediktus vardt mycket
ifrig med att föreställa henne huru förmånligt det
skulle vara att blifva slottsfogdens hustru. Och detta
smärtade henne mycket, då hon alltid ville vara sin
snälle gudfader till behag. — Det var för besynner-
ligt. Äfven fru Karin var af doktorns tanke och
berömde ofta slottsfogden, så att Elin kunde märka
att det skedde särskildt för hennes skull. — Men ju
mera Elin kom att vistas i herr Tures sällskap, dess
mer leda uppväckte han. Alltid, tyckte hon, glam-
made och pratade han så mycket med hustru Anna,
prokuratorns fru, då denna besökte Karin Månsdotter
Endast detta hade varit alldeles tillräckligt för henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
