Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hör upp med ditt dumma prat, Dorti», ropade
Elin och antog tvärt en allvarsam min.
»Kors, jag säger blott som folket pratar!» sva-
rade Dorti med en knyck.
»Folket pratar? ... Ja, när det blir folk af dig,
Dorti, bli visst mina gamla skor nya.»
»Stör henne inte», inföll en annan af qvinnorna,
och vände sig till Dorti, »hon tänker så sött, förstås,
om sin ljuse väpnare. — Men det är fåfäng sorg!
Aldrig får I Sven Torsson, så mycket I vet. Han
är redan fäst på annat håll!»
Elin svarade ej. Hon bet förargelsen i sig och
vände sig mot fönstret, betraktande regndropparne
som flödade ned för yttre sidan af rutan. Det var
nog Herkules, tänkte hon, som varit framme och
sqvallrat för dem om Sven Torsson, men det skulle
han få sota för.
Emellertid började hustru Anna snart åter sitt tal
om slottsfogden, orerande vidt och bredt om hans rike-
domar. Alla vore ense om att fördöma Elin, som lät
en så rik och berömlig man gå ifrån sig med fel-
slagen förväntan, allra helst, tyckte de, som hon borde
veta hur gerna fru Karin såge att det blefve något af.
»Snart blir hon i sitt rätta humör, ska’ du få
se», hviskade hustru Anna åt sin granne till höger,
och sände en förstulen blick på Elin. »Se bara hur
hon skrufvar sig på bänken liksom hon sutte i nässlor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
