Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade på målet, så att hon tydligt kunde märka att
han tagit sig något för mycket till bästa.
»Så talen I blott, junker», afbröt hon honom,
»derför att ölet gjort tungan friare.»
Han stirrade på henne, liksom han tviflat på att
han hört rätt, och såg derpå ned i marken. Visst
hade han druckit en bägare eller två, tänkte han,
men inte var han drucken, och inte hade han väl
burit sig ohöfviskt åt heller, om han än varit en smula
glad och upprymd. Fast icke hade han kan hända
bort skämta så som han gjort då de möttes? — Men
hvad hade han väl sagt? — Kanske trodde hon att
allt samman vore ett tomt gyckel?
»Så sant mig Gud hjelpe!» utbrast han ifrigt», hål-
ler jag inte af dig, flicka, mer än allt på jorden. Från
första stund jag såg dig, tänkte jag att du skulle
blifva min. Hör du hvad jag säger? .. . Du är mitt
eget, allra käraste hjerta, och så länge det andas här
i bröstet, blir du det, — Säg hvad vill du att jag skall
göra för att visa dig min art och mitt rätta sinnelag?»
fortfor han, då hon ändtligen stannade, helt förvirrad
af hans häftiga lidelse. »Skall jag gå genom eld och
vatten? — Hör du! Det bränner i mig, qvinna!
Ser du ej att din tystnad skär ut mitt hjerta bit
för bit?»
Han blef allt mera vild och han ville ånyo fatta
henne om lifvet. — Men det var icke så svårt längre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
