Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
länga skören, som ingen längre kom sig för med att
snoppa af.
Här och der tyngde ett hufvud, efter åtskilliga
fruktlösa nickningar, ned mot den styfva pipkragen.
Ett annat sjönk omärkligt ända under bordet,
Men alltjemt fortfor den muntre värden att mana
på sina gäster, att de icke skule rata hans gälvor,
utan göra ärligt besked; och, då han drack någon
till, svor och skrek han, som hade han suttit framför
en fana ryttare.
Till höger om honom hade grefve Svante sin
plats. Han var denna dag mer än vanligt hög och
förnäm och blåste upp sina röda kinder likt en trum-
petare, under det han med handen strök åter och fram
öfver sitt hvita hakskägg, Förargelsen grodde alltjemt
inom honom öfver Göran Perssons fräckhet att honom
ohörd fasttaga hans väpnare Sven Torsson och kasta
honom i tornet, hvilket var ett icke litet ingrepp i
hans grefliga privilegier. Detta nya sår ref upp de
gamla. Länge och väl hade det grämt honom — ja,
så att han kunde spricka deraf — att förlofningen upp-
slagits mellan hans son och konungens dotter, fröken
Virginia. — Och äfven den förargelsen hade han denne
Göran att tacka för, som nu satt der nere vid andra än-
danaf bordet och smilade så inställsamt i sitt fula skägg.
Men gref Svante kände sitt värde. Han höll sig
mycket för god för att låta den förgiftige skälmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
