Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det skall just vara en sådan ’prestekläpp’ ...
en sådan vanbördig rackare som du, Göran, som skall
ha samvete att förebrå en frånvarande riddersman slika
ting. Jag vill dock icke längre byta ord med dig här
om denna sak — men var du viss derpå att, ta mig
fanen och så sant jag heter Svante Stensson, skall du
icke en gång stå mig till ansvar för de ord du Nyss
fält om min käre son Nils.»
»Rätt så, ädle herre, fram med klorna!» sade
prokuratorn skrattande, i det han plirade med sina
gråa ögon. »Och jag vill desslikes försäkra, att om
det icke är sant till punkt och pricka, hvad jag här
sagt, har icke herr Nils på skändligt sätt svikit sin
konungs tro och lofven, vill jag sjelf anses och hållas
för en ärelös skälm, som förverkat sin hals.»
»Er hals, Göran!» inföll Hogenskild otåligt, i det
han sträckte på sin egen korta hals, »den har I länge
se’n förverkat som pant och byte!»
»Akta er, Hogenskild Nilsson!» svarade proku-
ratorn. »Sådane sällar som I leka ofta med tvänne
sköldar!»
Sedan Hogenskild Nilsson, häftig som vanligt,
svarat härpå med ett rasslande ordflöde, af hvilket
man likväl icke förstod det minsta grand, tog Sten
Eriksson slutligen till ordet med sin grofva basstäm-
ma, som nu var hes af vinet:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
