Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fram till honom och bad att få säga honom ett ord en-
skildt, Denne var dock fortfarande så uppretad att han
icke hörde på hvad doktorn yttrade, utan fortfor att
tala för sig sjelf, svärjande och förbannande både kun-
gen och prokuratorn, hvilka han ville se hänga i det
högsta träd vår Herre skapat. —
Det gick den beskedlige doktorn djupt till sinnes
att en gammal man, som grefve Svante, så skulle
lasta och ropa med den högstes namn på läpparne,
och han sade derför med sitt vanliga rättframma, men
på samma gång vänliga sätt:
»I skall ej bry er om, gref Svante, hvad Göran
pratar. Han är nu en gång sådan han är, och kun-
gen känner honom — och vet uppskatta värdet af
hans tal.»
»Nej, här är meningen, kan man förstå», fortfor
den andre, alltjemt talande för sig sjelf, satt man
skall tiga och taga till tacka med allt, äfven om
man vill bringa oss både om lif och lefverne. Det
borde dock icke glömmas af desse skrifvareglopar
och deras unge herre, att den de spotta på och ut-
skälla haft riksföreståndare till förfäder på en tid, då
ingen själ kände desse Vasar.»
»Sant nog, ers nåd! Men också har ju hans kongl.
maj:t visat er på sistone en synnerlig åhåga och sagt
sig hafva lust att på allt sätt hedra er. — Mins I
ej det stora gillet i vintras på slottet, hur ädelt han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
