Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fötter, under det han sade dessa ord. Han var så
upprörd att han skälfde i kroppen.
Konungen teg en lång stund och tycktes för-
sjunka i sina tankar. Men plötsligt grep han fatt
i Benediktus’ arm och tecknade åt honom att sätta
sig igen samt lutade sig derpå fram öfver bordet
emot honom, i det han vägde åter och fram på hän-
derna, så att hans långa, tveklufna skägg nästan vid-
rörde lamplågan.
Nu möttes deras blickar.
»Är du sjelf rädd att dö, Benediktus?» frågade
konungen med lågmäld röst, så att det nästan lät
som en hviskning.
»Ack, nådig herre, en gammal man som jag, som
redan står på grafvens brädd, måste stundligen bedja
och göra sig redo att lyda Guds allvisa skickelse.»
»Bahl! . . . Guds allvisa skickelse!»
Kungen reste sig upp till hela sin längd och upp-
tog ur fickan en liten dosa af polerad sköldpadd
med fina, ciselerade guldbeslag och räckte honom
den öfver bordet.
»Detta röda pulver, du ser», sade han, under det
att Benediktus undersökte innehållet i ljusskenet, »fick
jag nyligen lösa mig till för dess vigt i guld af en
barfota munk från södra Frankrike. Han påstod att
ett enda litet korn af detsamma, upplöst i vatten,
kan döda en oxe.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
