Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Svantes tjenst, som kanske ännu behöfde honom, och
dylikt.
Det hördes genast på tonen i kungens röst, dä
han svarade, att han var misslynt:
»Här kommer snart nog att vankas lika härda
smällar hos mig som Sturen.»
Derpå vände sig han tvärt om på klacken och
gick ifrån honom.
»För Guds skull, unge man, hvad tänker I på»,
utbrast Anders Sigfridsson, hvilken kände Sven från
fälttåget mot juten, och hvilken på något afstånd
iakttagit det som passerat samt genast fattade orsaken
till konungens vresiga min. »Gif Gref Svante en god
dag. Han har för böfveln i våld gjort Er mera sorg
än fägnad. Jag skall för öfrigt sköta den saken till
det bästa. Säg nu tvärt ja, med uppräckta händer,
om den näådige herren skulle fråga än en gång ...
Eller hur Benediktus?» tillade han, då doktorn nu
kom till dem.
Denne nickade jakande och sökte ytterligare
öfvertyga Sven Torsson om klokheten af ett dylikt
handlingssätt. »Förmodligen», sade han, »har ko-
nungen tänkt, att du skulle gå utom landet och till
andra potentater, ty han har flere gånger talat om
att det vore synd och skada att mista en så stark
karl som du».
Sven märkte under samtalet att konungen följde
honom oafvändt med ögonen, och doktorn hade icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
