Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte den unge herr Nils? .. . Vet då, att han nyss
der uppe blef stucken till döds och ligger i sitt blod.
... Minnens I ej hans sista borgläger, hur god, hur
nedlåtande, hur frikostig han var?»
Nägra knektar stannade tveksamme och sägo
på hvarandra med frågande blickar.
Men Peder Gadd hade nu förlorat hela sitt tå-
lamod.
»Tag fast den skälmen!» skrek han och skulle
sjelf gripa Sven i armen.
Om han närmare känt sin man, skulle han helt
visst gått varligare till väga och öfverlemnat bestyret
med hans fasttagande åt andra; ty nu hände honom
intet bättre, än att just som han sträckte fram sin
arm, föll Svens tunga näfve som en klubba på hans
hufvud och sträckte honom raklång på golfvet.
Ett förfärligt larm och oväsen uppstod i samma
ögonblick. Någre skreko att herr Peder var slagen till
döds och att man borde skicka efter bardskäraren, andra
ropade att man skulle fasttaga gerningsmannen. Men
facklan, som slottsfogden hållit i handen, hade han
släppt i fallet, och hon hade hamnat med lågan invid
en kullstjelpt ölstånka. Der låg hon nu och fräste
en stund tills hon plötsligt slocknade, då det vardt
nästan kolmörkt i rummet, emedan elden längesedan
var utbrunnen. Ingen kunde derför med säkerhet
skilja den ene från den andre. Man ropade och sprang,
kors och tvärs. Många af knektarne voro icke heller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
