Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stängd och hur skulle han då bära sig åt? Hjelpen
måste vara snar, om den skulle blifva någon hjelp.
Flere borgare gingo nu förbi honom, lugne och
säflige. Ingen af dem tycktes hafva någon aning om
den hemska mordgerning, som nyss var begången uppe
på slottet. Eller brydde de sig kanske icke derom?
Då Sven kom fram till hörnet, bakom hvilket de
försvunnit, fick han se en flock herrtjenare med brin-
nande facklor. De stodo i en krets omkring en hög,
utbygd trappa. Några buro i händerna stora fat, rågade
med stekt frukt och andra läckerheter; andra buro
vinkrus och kläder, fodrade med dyrbart pelsverk.
En äldre qvinna, reslig och vördnadsbjudande,
stod uppe på sjelfva trappan och talade till dem,
De skulle lemna hvad ide buro, sade hon, uppe vid
slottsporten och finge hemta silfverfaten tillbaka föl-
jande morgon. Sven kände genast igen henne. Det
var ju hans gamla matmoder, fru Märta, Gref Svantes
kära hustru. Visste hon då icke det öde, som vän-
tade hennes man eller som kanske redan drabbat
honom, eftersom hon säg så lugn ut i sin stora be-
dröfvelse och äfven denna qväll sände det goda al
spis och dryck, som hon kunnat anskaffa, till fången
der uppe, som låg hennes hjerta så nära?
I första ögonblicket tänkte han springa fram
och berätta henne hvad han nyss fått veta i borg-
stugan. — »Goda fru Märta», ville han säga, »det I
nu sänden är icke mera af nöden. Der Gref Svante,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
