Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mårten hade i början svarat temligen snäft, att det
icke kunde glädja någon att höra det. — Han hade
nämligen ännu ett horn qvar i sidan mot Elin, för det
hon stängde in honom i jungfrukammaren, då han skulle
rida med bud. — Men så hade Dorti fallit henne i
talet och sagt att det äfven skulle roa henne ganska
mycket, och då hade han varit lätt att öfvertala.
Medan de lemnade sig något efter Karin Månsdotter
och Benediktus, för att icke störa desse för mycket,
hade Mårten berättat hela äfventyret.
Han hade följt med kungen, började han, då denne
kommit ur herr Nils kammare och rusat ned för
slottsbacken och utåt slätten. Kungen hade varit
blek som ett lärft i ansigtet och tuggat fradga samt
haft båda händerna nedsölade med blod. Likt en
galning hade han sprungit, han före och drabanterna
efter, ända bort till Alsike by. Här hade herr Dio-
nysius hunnit fatt dem på ett gärde, strax vester om
byn. I rörande och bevekande ordalag hade han på-
mint kungen om hans höga värdighet samt bedt ho-
nom för Guds skull återvända till Upsala och icke
löpa omkring, som han gjorde, till spott och spe i
bygden: »Vore än ett mord begånget», hade han
sagt, »kunde det sonas med bot och bön.»
Men hans tal hade endast gjort kungen mera vred.
Drabanterna hade börjat svärja och gorma för det att
kungen icke fick vara i fred, då han snart skulle lugna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
