Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behöfde vara ängslig, ty det fanns mycket ännu qvar
i krukan.
»Så mycket hon drack!» mumlade dvergen för sig
sjelf, utan att lyssna på Dortis prat. »Tänk om det
blefve en kärlek så stark och förtärande, att jag för-
intades för densamma som fjärilen i eldslågan?»
»Hvad sitter du nu och gapar på igen?» skrek
Dorti ät honom och knuffade honom ned från bänk-
dynan. »Ser du ej att du spiller mjölk på mitt nya
förkläde? Undan med dig, Tummeliten!» — Och
dermed ryckte hon till sig hufvan, som han satt sig
på, samt slog honom på ryggen med den samma att
bjellrorna pinglade.
Herkules rusade upp och kastade en ursinnig
blick på henne. Han skulle rifva ut ögonen på henne,
om hon icke lät honom vara i fred, skrek han alldeles
vildsint och fattade tag i henne, så att Benediktus
hade ganska stor möda att skilja dem åt.
»Men hvad går åt dig, Herkules?» frågade Elin,
då han slet sig ur händerna på Benediktus och gick
bort till sängen, der han satte sig på kanten med
armbågarne mot knäna och händerna under hakan,
oafvändt stirrande på henne. — »Du ser, min själ, ut i
qväll som en rigtig kärleksnarr, du lille stackare!»
Herkules teg, men hans ansigte antog ett så
sorglustigt uttryck vid dessa ord, att till och med
Karin Månsdotter måste le deråt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
