Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII.
Då Elin senare på qvällen, sedan folket skingrat
sig, gick framåt kyrkan, blef hon varse ett
stycke ut på ängen ett underligt föremål, som hon
tyckte likna än ett djur, än ett litet barn. Det hade
krupit ned bakom en stor tufva, så att hon icke kunde
rigtigt skönja dess skapnad. Men när solsträlarne,
som silade sig fram igenom de öfversta skogstop-
parne i vester, föllo derpå, märkte hon till sin för-
våning att de glittrade till på flera ställen af det samma,
liksom de skulle hafva råkat en blank stålrustning.
Hon gick närmare och såg nu att det var Her-
kules. Han hade gömt sitt hufvud bakom tufvan,
så att de små silfverbjellrorna på kåpan lågo på
ryggen, och det var dessa hon på afstånd sett blänka.
Men hvarför låg han så der orörlig och tittade
i marken? Ville han gömma sig, för att skrämma
henne, som han så ofta brukat och hvarför han fått
uppbära mycket bannor så väl af henne som af de
andra hoftärnorna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
