Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Och så vill jag hoppas att I förlåtit henne af hjer:
tat. Tungan löper ibland fortare för henne än tanken!
»Det har I aldrig hört, Göran, att jag är långsint!»
Prokuratorn kastade en snabb blick omkring sig
i det han svarade med en stum bugning samt tillade
derpå med deltagande ton:
»Det har varit en svår höst här ute, kan jag tro?»
»Åh ja! Rätt svår ibland!»
»Hans maj:t har dock för det mesta varit lugn till
sinnet, har jag hört, och det har icke litet gladt mig!»
Nu teg han åter. — Jaså, tänkte han, hon önskade
honom icke ens välkommen. — Nå ja, det kunde
hon då hafva skäl till att icke göra, ty hon hade nog
icke glömt den sista färden. Han sjelf hade ju haft så
god tid i det svåra fängelset att låta det minnet gro
i hat och ondska. Visserligen var det Sten Eriksson
och Peder Brahe, som varit hans synlige anklagare,
men hon hade nog också varit med, så from hon än
såg ut, och haft sina händer i byken.
Han vände sig om till några qvinnor, som sutto
längre ned vid bordet, och sporde dem om deras män.
Han talade dervid så saktmodigt och hans små ögon
hade ett så vänligt uttryck, tyckte hustru Rebecka
der hon stod borta vid ugnen, röd och varm, och
lutade sig mot brödspaden, att han såg rigtigt både rar
och snäll ut och bestämdt icke mera ville göra ens
en mask något för när.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
