Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gens omgifning hade velat sätta någon tro dertill.
Derför att hertigarne på mindre goda skäl uteblifvit
från den stora festen, hade man ju icke kunnat tro dem
om allt möjligt ondt. Emellertid hade Göran Persson
låtit sina pålitligaste spejare gå ut, för att inhemta
närmare underrättelser om deras förehafvanden. Men
desse hade, märkligt nog, återkommit, utan att hafva
sett eller hört någonting alls, som kunde styrka de
oroande ryktena. Samtidigt skrefvo också konungens
fogdar och höfvitsmän och försäkrade honom om sitt
nit och sin orubbliga trohet.
Men ryktena höllo i sig. Slutligen spordes en
dag att man sett hertigarnes ryttare vester om Sö-
dertelge. När konungen fick höra detta, gick han
sjelf ut med sin liffana på spejning, för att utröna om
hans hofmän ville föra honom bakom ljuset eller ej.
Många borgare stodo då på muren vid Söderport
och vinkade honom lycka till på färden. Men dagen
efter, då han återkom, voro hans led ansenligt glesare
och mänga af hans bästa ryttare buro svåra sår, De
borgare, som också nu sprungo upp på muren för
att välkomna honom, sågo med förskräckelse att han
varit i het strid. Nu kunde de således tydligt och
klart förstå, att kungen råkat sina bröder och att det
skulle förestå en hård tid för den fattiga staden, en
tid med örlig och gruflig hungersnöd.
Kung Erik hade kämpat med stor tapperhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
