Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den, för att härifrån företaga anfallet, var icke heller
rådligt, all det stund konungen hade en stark flotta af
håpar och stora farkoster på Mälaren, då hertigarne
endast kunde sätta i sjön några tiotal snipor och
mindre båtar, hvilka de under sitt tåg kring Mälaren
lyckats uppbringa.
Konungen lemnade dem heller ingen ro att utföra
ett dylikt företag; ty knappast någon dag gick förbi,
då han icke gjorde större eller mindre utfall, än med
hakeskyttar, än med ryttare. Hans tapperhet och
ihärdighet tycktes nästan öfvermenskliga.
Men vid belägringar under denna tid kom det
mindre an på att med våld intaga fästningen än icke
med att genom trång inneslutning uthungra dess be-
sättning och på detta sätt tvinga den samma att dag-
tinga. Det dåtida försvaret var nämligen redan i sig
sjelft så öfverlägset anfallet, att en stormning sällan
lyckades annat än medelst öfverrumpling. Derför
gälde det endast för hertigarne att kunna öfverföra
till södra stranden en så stor del af sin styrka, att
den samma vore tillräcklig, för att afskära invånar-
nes förbindelse med landsbygden. Lyckades detta,
vore stadens fall endast en tidsfråga. Efter hållet
krigsråd beslöto de också att våga försöket och till
den ändan öfvergå sundet mellan lilla Hessingen och
Långholmslandet.
Men konungen, som hade spejare ute på alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
