Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hördes nu Anders Sigfridsson skrika midt i ryttarfloc-
ken. »Här jag icke befalt att den skall stå öppen!»
Det var ett afgörande ögonblick. Skulle det lyc-
kas för Mårten Styfvert och hans folk att stänga den
samma, skulle Anders Sigfridssons ryttare vara till
spillo gifne, men hertigarnes folk, som man nu säg i
mörka hopar rycka ned för sluttningen mot bron,
skulle icke heller kunna intränga på samma gång som
desse, hvilket de eljes otvifvelaktigt skulle göra.
Ändtligen hade Mårten Styfvert kommit under
fund med att bommen var på något listigt sätt fast-
reglad, förmodligen af den försvunne vaktmästaren,
som velat göra den till föremål för någon vadslag-
ning eller kanske af någon ännu sämre bevekelsegrund.
Sedan den blifvit frigjord, gick det i raska tag med
att höja honom och lyfta honom upp i klykorna. —
Men det var redan för sent. I ögonblicket förut hade
nämligen en af Anders Sigfridssons ryttare hoppat
af sin häst och sprungit fram till porten samt, utan
att det minsta fästa sig vid kulorna, som regnade
ned omkring honom, satt sin breda skuldra mot
en af tvärslåarne på den samma och hindra den att
sluta till.
»Rätt så, Sven Torsson! — Bra gjordt!» ropade
Anders Sigfridsson, under det att flere ryttare hop-
pade ned af sina hästar för att hjelpa sin kamrat att
hålla porten öppen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
