Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då ryttarne fingo se honom komma emot sig,
klädd, som han var, i praktfull sammetsdrägt och
med ädel hållning, blefvo de genast mycket försagde
och drogo sig vördnadsfullt åt sidan. Nu hade han
bort begagna sig af detta första intryck, bort förehålla
dem i lugna, passande ordalag deras trolöshet, och
det hade varit alldeles säkert att större delen af dem
skulle hafva tagit hans parti samt lemnat sina anfö-
rare i sticket; ty han var ännu mycket älskad af de
gemene soldaterne för sin stora tapperhet och frikö-
stighet. Men i samma stund han fätt sigte på Sten
Erikssons högväxta gestalt, hade ty värr lidelsen all-
deles förbryllat honom. Och glömmande sin värdig-
het som konung, rusade han i stället blindt fram emot
denne, skrikande, blek af raseri och med skälfvande
läppar:
»Jo, det likar dig just, Sten, att så förråda din
konung!»
»Derom skola vi icke tvista här, nådig herre»,
svarade denne med sin djupa basröst, i det han vörd-
nadsfullt helsade honom, »låt oss i stället gå in i kyr-
kan och handla om sjelfva saken.»
»En skälm är du, en stor skälm oeh rackare!
Ena dagen svär du oss trohet, andra dagen sviker
du oss ...»
Konungen hejdade sig tvärt, midt i talet, då han
såg att ryttarne drogo sig fram på båda sidor, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
