Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De voro båda så öfverväldigade af rörelse, att
det dröjde en god stund innan de kunde göra sig till
herrar öfver sina känslor. Hon skrattade och gret
ömsom.
»Att du är här?» frågade hon slutligen, då hon
något sansat sig. »Det kunde jag aldrig ana. — Man
har talat så mycket om din olycka i lägret — och nu
senast att du blifvit qväst vid stadsporten, .., Men
du är sårad?, .. Är du svårt sårad . . ?»
»Endast en liten skråma öfver handen. Nils Bard-
skärare har lagat den ganska försvarligt.»
Sven berättade nu hvad som händt honom, sedan
de sist råkades, samt orsaken hvarför han icke kom-
mit till henne, såsom han lofvat, utan i stället rymt
ur staden. Derpå omtalade han att en brefdragare
ändtligen anländt från Finland, hvilken medfört den
hugnesamma nyheten från hans fader, hvilken ön-
skade dem all lycka och förväntade, som han skref,
att de skulle fira sitt bröllop hos honom i det gamla
föräldrahemmet. Medan Sven redogjort som bäst för
alla de minnesvärda händelser han upplefvat under
dagens lopp, hade enstaka jubelrop, blandade med
trumhvirflar och trumpetstötar hörts på afstånd.
»Det är hertig Carl som kommer öfver vindbron!»
ropade nu Bovik Tättare, som skyndat bort till fönstret.
»Gud skydde och bevare då min kära fru», utbrast
Elin med en suck, i det hon vände blicken mot höjden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
