Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. En skildring av nederlag. (Böhmens historia)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
log jag av glädje. Han förklarade efteråt denna
dröm sålunda: »Jag är ingen profet, och likväl har
jag det fasta hoppet, att den bild av Kristus, som
jag i Betlehemskyrkan inristat i mina åhörares hjär-
tan, icke skall utplånas, irtan när jag icke längre
finnes till, så skall den bliva ännu bättre inristad
där, och att detta skall göras av vida kraftfullare
ordets förkunnare till folkets stora glädje. Och även
jag skall på uppståndelsens morgon fröjda mig där-
över. »
Den 5 juli, den sista hela dag som Huss tillbragte
på jorden, blev hän förd upp ur sin fängelsehåla till
klostrets matsal för att träffa en deputation av bis-
kopar, som önskade tala med honom. De kommo för
att göra ännu en sista ansträngning att förmå honom
avsvärja sin tro. Han tog emot dem med sitt vanliga
lugn — men detta lugn rubbades, då han bland dem
fick se sina kära vänner Chlum och Duba. Kejsaren
själv hade bett dem gå till Huss, i den tanke att de
skulle kunna förmå honom till att taga sina ord till-
baka. De sågo varandra djupt in i ögonen, och Chlum
sade till honom: »Käre mästare, jag är ingen lärd
man, och jag kan icke hjälpa dig med m itt råd. Jag-
vet icke, om du är skyldig till det som lagts dig till
last, men om du begått något misstag, så blygs icke
över att erkänna det. Men om du icke gjort det, så
övergiv icke sanningens väg, icke ens av fruktan för
döden.»
Huss försökte att svara honom, men vännens röst
och blick voro för mycket för honom, och han brast
i gråt. H an kunde endast snyfta: »Ädle man, min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
