Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. En berättelse om nederlag. (Forts. på Böhmens historia)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bland dem även avslog jesuiternas anbud och öppet
bekände sin enkla tro på frälsningen genom Jesus
Kristus. Ingen av brödraförsamlingens präster till-
läts att besöka dem, men några luterska präster till-
lätos att göra det, och dessa gåvo dem den sista dagen
av deras liv den Frälsares lekamen och blod, med vil-
ken de så snart skulle förenas. Alla deltogo med
glädje i denna måltid med undantag av Dionys Czer-
nyn, katoliken, som med tårar i ögonen stod och såg
på. De övriga inbjödo honom att vara med, men han
tyckte, att han icke hade rättighet därtill. »Jag är
nöjd», sade han, »med vad jag har i mitt hjärta».
Därmed menade han, att hans Frälsare tagit det i be-
sittning.
Följande morgon i »Der grosse Ring» i Prag full-
bordades blodsoffret. Då den ene efter den andre av
de dömda lämnade sina kamrater i lidandet för att
bestiga schavotten, uttalade han några ord av tro och
hopp, vilka sedan omsorgsfullt ha förvarats.
»Jag vågar nu att dö för Kristus», sade en. »Herre
Jesus Kristus, mottag min själ», sade en annan. »Må
du, rättfärdighetens sol, giva mig nåd att genom
dödens skuggor komma fram till ditt ljus», bad en
tredje. Liknande böner uppsände de alla. E tt enda
namn var på allas läppar, ett enda hopp i allas
hjärtan. Alla dessa utmärkta böhmiska män, som
levde för tre hundra år sedan, hade blott en enda
brinnande önskan, och den kunde icke bättre om-
skrivas i ord än genom den enkla sats, vilken så
många tappra män burit på sina läppar tidsåldrarna
igenom: »Vi förtrösta på Jesus Kristus.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
