Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Torneringen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till den så kallade Riddarebanan, nu mera Beridarebanan, aftågade några kompanier af drottningens garde för att tidigt besätta portarna. I jämnhöjd med den kring hela platsen dragna stenmuren var ett dubbelt skrank af pålverk uppbygdt, inom hvars yttre, appareljformiga omkrets åskådarne ur de ringaste folkklasserna skulle erhålla tillträde; på den lägre mellanplanen däremot fingo endast tornerkämparne vistas, medan de väntade på sin tur.
Midt på banan låg ett aflångt trähus, eller rättare skjul, så inrättadt, att taket hvilade på en mängd upprättstående tjocka furustockar, mellan hvilka man hade fri utsikt, som dock till någon del skymdes när missgynnande väderlek fordrade lösa träskärmars anbringande på den sidan hvarifrån vinden kom. Rundt omkring skjulet, men vända inåt, var en rad med blått kläde belagda bänkar för drottningens gäster och adelns fruntimmer. På midten af den östra långsidan höjde sig en kunglig tron, rikt prydd med purpurfärgad sammet, guldbroderier och fransar, samt så tilltagen, att den kunde rymma ej allenast hoffolket, utan äfven främmande nationers sändebud. Gent emot tronen, men ej så hög som denna, syntes stridsdomarnes tribun, behängd med grönt siden och silfverfransar.
Oaktadt dylika härligheter ej voro sällsynta den tiden, visade folket en hög grad af nyfikenhet. De som kommit först till stället och sålunda hunnit närmast muren, väntade med otålighet, att portarna skulle öppnas, och då detta ändtligen skedde, blef en ofantlig trängsel med åtföljande skrik och svordomar. Slutligen öfverröstades dessa af en hoftrumpetare och pukslagare, som på sediga hvita hästar af alla krafter larmade med sina instrument för att bebåda drottningens ankomst.
Om Kristina hvarken ägde fördelen af reslig växt eller egentlig skönhet, hade hon en desto mer sällsynt förmåga att genom majestätisk hållning göra intryck på åskådarne, synnerligen då hon offentligt visade sig. Det var nästan som hon i dessa ögonblick utgjort ett slags mellanvarelse, hos hvilken den manliga själsstyrkan svagt fängslades af kvinnliga former.
Till dagens högtidlighet kom drottningen åkande i en med sex hvita hästar förspänd statsvagn, kring hvilken gingo tjugu betjänter i gula, med blå snören stofferade dräkter. På hufvudet bar hon en karlhatt, och för öfrigt utgjordes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
