Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dominon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
någon kunde hafva hört de sista orden, skyndade sig att genmäla: »Visserligen är det ett värdigt förtroende att få utdela hennes majestäts nådegåfvor i allmänhet; men hvad ni redan sett är ingenting mot hvad ni kunde få se, om ni hade tillåtelse att följa mig. De så kallade pauvres honteuses vänta där borta. Alla dessa saker torde hafva gått ert öra förbi under den långvariga sjukdomen; ty edra bekanta hafva förmodligen, liksom jag själf, varit sysselsatta med tillredelserna för den stora maskerad drottningen gifver i afton.»
»Af hvilken orsak, om jag får fråga?»
»Det är mig obekant; jag vet blott, att ingenting skall sparas för att gifva glans åt banketten. Hela hofvets personal och all i grannskapet boende adel hafva fått kallelser.»
»Herrar utländska ministrar lära icke försumma att kläda sig i dyrbara dräkter. Jag tycker mig se Montecuculi och Pimentel.»
»Hvad den senare angår, har han redan haft sin afskedsaudiens, hvarefter han svårligen kan vara med. Men här måste jag taga utaf och får äran rekommendera mig.»
Från den i djupa betraktelser lämnade älskaren skyndade hon till en af parkens mest aflägsna delar. Här sutto eller gingo några beslöjade kvinnofigurer helt enstaka hvar för sig, liksom de fruktat att komma i ringaste beröring med hvarandra. Fransiska nalkades en i sänder, mottog något hemlighetsfullt framhviskadt förtroende och utdelade sin gåfva. På detta sätt var antalet så till vida genomgånget, att blott den sista återstod; men från dennas mun hördes hvarken någon klagan eller bön, hvilket förbryllade det kungliga sändebudet, som slutligen sade: »Jag har befallning att rätta gåfvorna efter behofvet och ber er, huru ömtåligt det än kan vara, upplysa mig om de förhållanden på hvilka ni grundar era anspråk.»
»Mina anspråk sträcka sig ej särdeles långt,» svarade en behaglig, ehuru hörbart förvänd stämma.
Fransiska, som härvid anade ett af någon bekant speladt puts, framräckte tvenne dalerstycken. Den okända sköt almosan tillbaka, gjorde en varnande rörelse med handen och försvann.
Klockan slog åtta. Från borggården, upplyst genom bengaliska eldar, hördes ett oredigt buller af kommande och farande vagnar. Rikssalen, två våningar hög, belägen i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
