- Project Runeberg -  Adolf Findling eller Tre år under drottning Kristinas regering /
386

(1892) [MARC] Author: Pehr Sparre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Nej, ers majestät! Hon har blifvit lockad... hvad pratar jag nu för galenskaper? — Hon han visst länge bekänt sig till den sanna läran; men kärleken...»

»Mort du Dieu, du ljuger! Detta är frukten af jesuiternas ursinniga nit. Jag har länge misstänkt saken.»

»Allernådigaste drottning, jag är så oskyldig som ett nyfödt barn. Om Cassati lydt mina råd, hade aldrig denna olycka timat. Nu finns ingen annan utväg än att hålla god min och se genom fingrarne. Gif mig fullmakt att underhandla, så vill jag försöka bringa henne hit till slottet igen. För ers majestäts ögon må hon icke komma; men allmänheten bör tro, att hon, liksom den öfriga snart afdankade hofstaten, blir vederbörligt afskedad.»

»Jag är skapad att bedragas. Par Dieu, ett vackert ämne till furstinna! Gör hvad du vill, blott jag slipper att någonsin mer höra talas om den otacksamma fjollan, de fördömda Messeniernas värda testamente.»

»Ännu ett ord anhåller jag i underdånighet få säga. Hon har nyckeln till kapellet, och där finns åtskilligt som ej kan bli kvar sedan ers majestät rest. Det tänker jag låta henne hopsamla och öfverlämna till mig, så fort lägenhet yppas för hemlig transport genom rikssalen.»

»Låt mig vara i fred, jag har annat att tänka på.»

*



Poissonnet var verkligen väl underrättad om Fransiskas göranden och låtanden. På Adolfs bästa häst hade en ridknekt jagat vägen utåt mot Säfva, med en skrifvelse från Johanna till kyrkoherden i Forss. Afståndet mellan detta ställe och Upsala skulle dock, oaktadt all möjlig skyndsamhet, icke kunnat tillryggaläggas på ringare tid än tolf à fjorton timmar och något svar således ej erhållas inom halfannat dygn. Men ödet, eller mer religiöst taladt, försynens skickelse, underhjälper stundom människans goda uppsåt genom alldeles oväntade medel. Mäster Kristoffer saknade sin dotter så mycket, att han började ångra att han stannat hemma. När han sedermera fick underrättelse om Carl Gustafs ankomst till Upsala, väcktes lusten att göra en resa dit. Brunte blef således framledd, kappsäcken fastsnörd, och just i det ögonblick Adolfs stalldräng anlände till Enköping, mötte han kyrkoherden, hvilken, färdandes långsamt fram, ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 22:06:35 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psadolf/0387.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free