Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - III. Återlösningen - 110. Låt oss nu Jesus prisa - 111. Jesu, du dig själv uppväckte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
4.
Den Jonas, som man kastat
I havet, stiger opp.
Ur graven Jesus hastat
Sin frälsta värld till hopp.
Nu vredens storm är stillad,
Vår återlösning gillad,
Förvärvat ett nytt liv.
5.
Se, ormen hade stuckit
Vår Jesus i hans häl;
Och Jesus hade druckit
Ur bäcken, att hans själ
Av ångst och natt omhöljdes,
Hans gudoms klarhet döljdes
I hans förnedringstid.
6.
Den fienden, som hade
Mot Jesus ställt sin makt,
Vår Jesus nederlade,
Som själv förut han sagt.
Han satans våld förstörde,
Det som ett rov bortförde,
Förkvävde avgrundsmakt.
7.
Nu är den stora dagen,
Som Herren själv har gjort:
Vår fiende är slagen
Och Kristi rike stort.
Låt oss med fröjdfull tunga
Om sådan seger sjunga
Och prisa Herren Gud!
8.
Nu kan en kristen fråga:
Var är din udd, o död?
Och frälsning hoppas våga
Ifrån en evig nöd.
Guds namn städs vare lovat,
Att han oss så begåvat
Med segerns rika frukt!
9.
Vår själ har han uttagit
Från död, från fall vår fot.
Och sorgens tår avtvagit
Och hämmat lagens hot.
För Gud vi vilja vandra,
Vår syndaart förandra
Och så till livet gå!
10.
Med dopets flod rentvagna
I Kristus äro vi
Och synderna borttagna;
Vår själ är frälst och fri.
Gud själv hos oss nu verke
Och med sin Ande stärke
I tron vårt nya liv!
H. Spegel (1645—1714).
J. O. Wallin (1779—1839).
111.
Jesu, du dig själv uppväckte,
Då du låg i graven död;
Med ditt dyra blod du släckte
Avgrundseldens svåra glöd.
Värdes ock min själ uppliva,
Att hon ifrån jorden sig
Hasta må, o Gud, till dig.
2.
Låt din Ande i mig verka
Rätta livet mer och mer,
Att min själ må kunna märka
All den nåd, som du beter.
Hjälp mig döda syndens lusta
Och korsfästa så mitt kött,
Att det bliver världen dött.
3.
Jag är väl med dig begraven
Genom dopet till din död,
Jag är krossad av den staven,
Mose lag, och det du bjöd;
Men den onda vanart kvicknar
Ofta i min själ på nytt
Och vill det jag förr har skytt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
