Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 350. Till arv av mina fäder - För ett ungt fruntimmer - 351. Du vars gudahjärta blödde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gud styrker Eleasar,
Som, from från ungdomsår,
För våldets slag ej fasar
Men blott för samvetssår.
5.
O Gud, min Gud, du bliver
Densamme, som du var,
Och mig du även giver
Ett lika hult försvar
Och mig mitt bo bereder
Och bryter mig mitt bröd,
När from till dig jag beder
Och vandrar, som du bjöd.
6.
Mig därtill nåd förunna;
Ty, Herre, utom dig
Hur skall en yngling kunna
Ostraffligt gå sin stig?
Hjälp mig till döden bära
Med kraft av Jesu blod
En kristens namn med ära,
Hans kors med tålamod.
7.
Så är jag ej förlägen,
Vad väg jag vandra bör:
Gudsfruktan blott är vägen,
Som till Guds rike för.
När lydig Herrens vilja
Jag vilar vid hans råd,
Ej liv, ej död skall skilja
Mitt hopp från Jesu nåd.
J. O. Wallin (1779—1839).
För ett ungt fruntimmer.
351.
Du vars gudahjärta blödde
För att mänskohjärtan glada,
Du som huld de svaga stödde
Och i famnen slöt de späda,
Jesu, trygg jag överlåter
Åt din ledning mina dagar,
Och av salig fröjd jag gråter,
Att du mig så ömt ledsagar.
2.
Dig mitt hjärta vill jag ägna,
Dig det evigt må tillhöra!
Du allena kan det hägna,
Frälsa, fröjda, saliggöra.
Aldrig, aldrig må jag glömma
Vad av dig är talat vordet:
Som Maria vill, jag gömma
I mitt bröst det dyra ordet.
3.
Men vad är, att jag dock bävar,
Gjuter tyst en suck av smärta?
Herre, faran kring mig svävar:
Svagt och värnlöst är mitt hjärta,
Övergiv mig ej, ty världen
Vill mig från din kärlek draga.
Stöd mig, när den falska flärden
Vill mitt hopp till dig försvaga.
4.
Himlavän, du ej förskjuter
Den dig har i troget minne;
Du din Ande nedergjuter
I ett fromt och menlöst sinne,
Att det bedja må och vaka
Och i frestelsen ej falla
Och dig, Jesu, ej försaka,
Om de dig försaka alla.
5.
Kvinnans hjärta templet vare.
Där din kärlek renast lågar;
Hennes känsla mild förklare
Vad med oro tanken frågar.
Hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
