- Project Runeberg -  Den svenska psalmboken / Herzogs-Melins 1932 /
296

(1932-1940)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den svenska psalmboken - V. Kristligt sinne och förhållande - 435. I min stilla hyddas sköte - 436. Din sol går bort, men du blir när - 437. Jag i tysta skuggors timmar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

3.
Har med något gagn åt jorden
Jag sökt gälda himlens lån?
Är väl världen bättre vorden
Genom mig i någon mån?
Är vid denna dagens slut
Själv jag bättre än förut,
Eller finner du mig, Herre,
Lika syndig, om ej värre?

4.
Ack, där mänskor skuld ej finna,
Är för dig dock mycken skuld.
Lär mig rätt min frid besinna,
Gode Gud, och bliv mig huld!
Vare Jesu kors mitt stöd;
Må av hans förtjänst och död
Tron uti mitt hjärta verkas
Och på goda frukter märkas.

5.
Så av nåd jag tillgift äger,
Så av nåd jag äger hopp
Att i morgon från mitt läger
Stiga än med glädje opp.
Och närhelst det täckes dig,
Gud, att hädankalla mig,
Du det barnet ej förskjuter,
Som sig till ditt hjärta sluter.

J. O. Wallin (1779—1839).

436.

Din sol går bort, men du blir när:
O Gud, du alltid hos oss är.
I mörkret ser du oss ännu
Och när vi sova, vakar du.

2.
Allt vilar under Herrens hand.
Som hägnar både stad och land;
Och till de goda barnens ro
Hans goda änglar hos dem bo.

3.
Sött sover den som fruktar Gud
Och vandrar efter Herrens bud;
Med glädje står han upp igen
Och prisar Gud, sin Far och vän.

F. M. Franzén (1772—1847).

437.

Jag i tysta skuggors timmar
Herrens lov förkunna skall:
Himlen av hans klarhet glimmar,
Jorden är hans fotapall.
O min tro, du själens öga,
Skåda den som på det höga
Dessa sköna facklor satt
Att oss leda i vår natt!

2.
Skriv på fästet, klara måna,
Skaparns milda majestät,
Och ditt bloss åt natten låna,
Att vi där ock se hans fjät!
Gläns utöver berg och dalar:
Allt om Herrens under talar.
Kläd i silver flod och fält:
Över allt sin tron han ställt!

3.
Ack, så nära, mig så nära
Är du då, Oändlige!
Fast mitt öga ej kan bära
Glansen av ditt anlete,
Fast min tanke dig att fatta
Fåfängt skall sin vinge matta,
Lever jag och rörs i dig.
Gud, min Gud, så nära mig!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:51:50 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/psalmbok/1932/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free