Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - D. Det kristna livet - 7. Trons prövning under frestelser och lidanden - 374. Varför sörja, varför klaga? - 375. Förbida Gud, min själ, I hopp och tålamod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5. Varför klaga, varför sörja? Bär ditt kors
i Jesu spår. Måste du med suckan börja, Du
med lovsång sluta får. Herren delar fröjd och
smärta; Tro hans ord och sköt ditt kall Och med
hoppfullt barnahjärta I hans fadersarmar fall.
J. O. Wallin (1817).
375. FÖRBIDA Gud, min själ, I hopp och
tålamod. Till slut han hjälper väl,
Ty han är mild och god. När sina barn han
prövat har, Han dem ur luttringselden tar, Ger
för den kalk de tömma fått Ett rågat
fröjdemått.
2. Så har Gud alltid gjort, Så är hans
hjärtelag. Guds barn hans kärlek sport I sorg och
glädjedag; Hans nådeshav töms aldrig ut. I
tron dig till din Jesus slut, Som sjuka själar
läka kan, Då bättringen är sann.
3. När du har druckit ut Den kalk din Gud
dig skänkt, I glädje stor till slut Din sorg då
bliver dränkt. Din själ invid din Faders bröst
Får njuta himmelsk nådetröst. Din mörka väg
gå fram i hopp: Snart rinner solen opp.
4. Nu väl, i hoppet nöjd Dig, Gud, jag prisa
vill Och hålla för min fröjd Vad du mig sänder
till. Jag vet det barnet älskas bäst, Som under
tuktan hålles mest. Jag vet det kära barnets tår
Till hjärtat Fadern går.
5. Så fortfar, själavän, Att grundligt rena
mig Från vad mig smittar än, Och helga mig
åt dig. O du som har mig återlöst, Förbliv i liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
