Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H. De yttersta tingen - 1. Livets förgänglighet och evighetens allvar - 544. I levernets bekymmer sänkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
2. Och när du strävar här som bäst,
Så nalkas en ej bjuden gäst:
Vi honom döden kalla.
Då bryts den säkres överdåd,
Den vise månde sakna råd,
Den starke måste falla.
O människa, o människa,
Han nalkas dig och alla.
3. Bestyr, han ropar, om ditt hus!
Du måste dö, och solens ljus
För dig ej mer sig tänder.
Farväl åt hela världen säg:
Du måste vandra nu den väg,
Där du ej återvänder.
O människa, o människa,
Befall dig Gud i händer.
4. Då skall ock du av världens prakt,
Dess rikdom, ära, lust och makt
Förnimma hela flärden.
I evighetens öppna port
Det frågas blott, hur du har gjort
Och levat här i världen.
O människa, o människa,
Betänk den dyra färden.
5. En port är vid, en väg är bred:
Den bär i avgrundsdjupet ned,
Och många där försvinna.
En port är trång, en väg är smal:
Den bär till himlens fröjdesal,
Men få den vägen finna.
O människa, o människa,
Ditt val i tid besinna.
6. Så vaka nu var stund och bed,
Med tro och kärlek dig bered
I frid att hädanfara.
De arma föd, de nakna kläd,
De svaga stärk, de sorgsna gläd
Och så din tro förklara.
O människa, o människa,
Du inför Gud skall svara.
7. Och när du fullgjort detta allt
Med redlig håg, som Gud befallt,
Så säg med ödmjukt sinne:
Jag är, o Gud, min Frälsare,
Blott en onyttig tjänare,
Men nåd på rätten vinne.
O Jesu Krist, o Jesu Krist,
För din skull nåd jag finne!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
