Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 19. Gud min fader - o, hur ljuft det klingar - N:o 379. Hvar jag går i skogar, berg och dalar - N:o 436. Lycklig du, som Herren Jesus följer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
 |
1.
Gud min fader – o, hur ljuft det klingar,
Och af evighet det var hans namn!
Han, som far på stormens starka vingar,
Har för mig en öppen fadersfamn.
Han, som skapat världars myriader,
Han, som bär och uppehåller dem,
Är igenom Kristus ock min fader,
Som åt mig beredt ett evigt hem.
Är igenom Kristus ock min fader,
Som åt mig beredt ett evigt hem.
2.
Gud min fader – skulle jag då frukta,
Om hans kärlek än förkläder sig!
Om han nödgas många gånger tukta,
Förödmjuka och förskräcka mig?
Nej, jag är ju dock hans barn, det kära,
Skulle han ej taga vård om det,
Han, som lofvat styrka, stödja, bära
Ja, ock vaka öfver hvarje fjät? :,:
3.
I hans hand jag trygg i allt kan vara,
Ingen makt skall rycka mig ur den.
Han i farans stund skall mig försvara
Och i döden gifva lif igen.
I hans vård jag vill mig anbefalla,
Fader, lär mig känna rätt ditt namn
Och med dina barn och vänner alla
Hafva frid och hvila i din famn. :,;
1.
Hvar jag går i skogar, berg och dalar
Följer mig en vän, jag hör hans röst.
Väl osynlig är han, men han talar:
Talar stundom varning, stundom tröst. :,:
Det är herden god. Väl var han döder,
Men han lefver i all evighet,
Sina får han vårdar och han föder
Med osäglig nåd och trofasthet. :,:
2.
Allt hvad vi till evig tid behöfva,
Allt i allom har jag i min vän.
Allt hvad som mitt hjärta kan bedröfva
Känner han och hjälper det igen. :,:
Väl försvinner ofta vännen kära,
Men han sade: blott en liten tid.
Sen – en tid igen, och jag är nära,
Då blir åter glädje, fröjd och frid. :,:
3.
När på Tomas segerfursten tänker,
Där han kvald af sorg och otro går,
Skyndar han och honom nåden skänker
Att få se och röra vid hans sår. :,:
Tomas, rörd af Jesu ömma hjärta,
När han skådar på hans marterskrud,
Ropar, full af fröjd och kärlekssmärta:
»O min Herre Jesus och min Gud.» :,:
4.
Skänk min själ, o Jesus, samma lycka,
Som fördrifver otrons mörka kval.
Värdes sårens bild i hjärtat trycka
Till ett tecken af mitt nådaval. :,:
Hulde herde, tänk därpå, att fåren,
Samlade vid evangelii ljud,
Känna blott vid blicken uppå såren
Dig, sin ende Herre och sin Gud. :,:
5.
Led mig, du för mig uppstungna hjärta,
På den stig jag genom öknen går.
Låt min själ i glädje och i smärta
Städs få hämta kraft af dina sår. :,:
Låt mig blekna i ditt kärlekssköte,
Låt mig uppstå, klädd uti din skrud,
Låt mig salig ropa vid ditt möte:
»O min Herre Jesus och min Gud.» :,:
1.
Lycklig du, som Herren Jesus följer,
Lycklig du, som har din fröjd i Gud,
Lycklig du – och glädjen du ej döljer;
Lycklig du, som blifvit Kristi brud.
Lycklig du, som tidigt lämnat världen,
Lycklig du, som bättre sällhet fann.
Lycklig du, som ej tar del i flärden,
Ty där finns ej någon glädje sann. :,:
2.
Lycklig du i alla tiders skiften,
Lycklig du, fast världen smädar dig,
Lycklig är du, när du uppslår skriften,
Du har fröjd och sällhet innerlig.
Lycklig du ock går till Gud i bönen,
Då du finner tröst och glädje stor.
Uti himlen får du nådelönen,
Om hvar dag du kämpar här och tror. :,:
3.
Hvad som redan här dig glädje skänker,
Ja, dig lyckliggör i hvar minut,
Är just det – när du i tro betänker
Att din lycka aldrig skall ta slut.
Lycklig du på jorden kan dig tycka,
Större blir din fröjd i himmelen,
Tusen gånger större blir din lycka,
När du skådar Jesus där, din van. :,:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
