Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:o 136.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
N:o 136.
Largo. Albert Lindström.
 |
1.
I den sena midnattsstunden
Vid ditt hjärtas dörr
Står en trogen vän och klappar
Såsom ofta förr.
Våt han är af nattens droppar,
Klappar om igen;
Själ, o säg, vill du ej
öppna för din bäste vän?
2.
Kanske, när du minst förmodar,
Kommer dödens bud.
Då är godt att finna tillflykt
Hos din Herre Gud.
Jesus väntar, mild och tålig,
Utom dörren än,
Undrar, om du ej vill öppna,
Klappar om igen.
3.
Men då ropar du kanhända:
»Herre, släpp mig in!
Öppna för mig himlaporten,
Se, jag var ju din.»
Tänk, om han då skulle svara
I den mörka ängd:
»Du för mig ej ville öppna,
Nu min dörr är stängd.»
4.
Vakna upp ur synden, flärden
Och din falska frid.
Tänk på döden, hädanfärden,
Medan än är tid.
Snart ej mera tid skall vara.
Därför, själ, o kom,
Förrn du kallas fram att svara
För Guds stränga dom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
