Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omtyckt af alla här på gatan. Timvis sitter han inne hos gamla döfva fru Mineau, hvilkens fot blef krossad... hjulet gick tvärt öfver hennes fem tår... jag tror knappt hon har några mera... och gamla sinnesrubbade Marion har sagt, att, om alla herremän voro sådana som han, skulle icke eländet här vara så stort.
— Och är det då så stort?
Fru Chermont spärrade upp sina stora, mörka ögon, på samma gång hon knep ihop sina läppar. Hon fann det måhända förenligt med klokheten att iakttaga tystnad i detta ämne.
Elise trodde, att hon möjligtvis icke hört hennes fråga och upprepade den.
— Hvad hjelper det att tala härom? Det blir ändå som det är. Ni ville ju göra toilett, mademoiselle... se, här har man sändt er kläder... Den här körsbärsfärgade roben skall passa till ert mörka hår...
— Jag får nog ett vackert mörkrödt ärr vid tinningen också.
— Deröfver kan ni bära en lock...
Elise skrattade.
— Jag behöfver nog två eller till och med tre.
— Icke är såret så stort som förbandet... det skall ni behålla på så länge som möjligt... ju bättre ni kan utestänga luften...
— Jag får hela sommaren låtsa som om jag vore på väg att leka blindbock. Men jag orkar ju knappast röra mig!... Kanske ni vill vara så god och fästa upp mitt hår?
Då dess finkrusiga vågor föllo ner öfver pannan, var det en frisur, som klädde hennes rundade ansigte. Fru Chermont hade gjort sitt bästa, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
