Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Trettonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TRETTONDE KAPITLET.
— Åh, bevara mig, detta har Elise skickat! — sade fru Alström, i det hon fästade en mörkröd duk kring sin hals. — Just den färgen, som jag tycker om, och nålar och örhängen... hon har burit dem sjelf!
— Dertill sände hon sina hjertligaste helsningar!
— Till mig?
— Uteslutande till er.
— Otack är verldens lön — sade en skarp röst, och jungfru Lovisa Alström visade sitt sedesamma ansigte i dörr-ramen gent emot sin svägerska, på hvars runda kinder låg ett nästan barnsligt uttryck af glädje, hvilken i denna stund icke kunde störas.
— Sitt ner, sitt för all del ner, sade matronan och sköt fram till Fredrik Markman en perlfärgad länstol, samt tog sjelf plats midt emot honom, i det hon fortfor: — Och Elise lefver då riktigt säkert? Ack, ni vet icke. hvilka ledsamma tankar jag haft! Men hon ser väl ryslig ut? Hufvudet krossadt... åh, jag törs inte tänka!
— Det var ett vackert hufvud, åtminstone då jag sist såg det, svarade Fredrik Markman glädtigt, ehuru kanske med en liten ansats af förvåning.
— De der ohyggliga vagnstaken, som ramla öfver folk, återtog fru Alström, kastande en skygg blick på sin svägerska och oroligt vridande den erhållna bröstnålen mellan sina fingrar. — Jag förstår icke, att man ej bättre fäster dem... man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 15:42:43 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/psfersen/0098.html
