Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
misstag, dessa frivola ordlekar, detta uppsluppna skämt.
Det var en tafla utan bestämda konturer, en liflig scen, skymd af mörka skuggor, en lefvande tafla med halfqväfda suckar och en tystnad full af lockelse.
Den smärta damen, som fattat sin kavaljers arm, förde honom nu något afsides, under det han hviskade:
— Ni är mycket oförsigtig, Antoinette!
— Huru skulle jag väl annars få tala med er utan vittnen? — svarade hon med rösten darrande af en tillbakahållen rörelse. Ni klandrar mig, ni får det icke, herr Fersen!
— Jag gör det ej!
— Försynens skickelse har utvalt mig för det skönaste konungarike i Europa. Gud har låtit mig födas till den rang jag innehar, och jag känner hvad jag är skyldig min lefnadsställning. Men ni vet, att jag behöfver vänner, och mitt hjerta söker ert. Säg, får det tala?
— O, tala, tala!
— Då ni drog bort i kriget, Axel, då ert beslut var oåterkalleligt, kunde jag icke utan tårar betrakta er... hela hofvet såg min sorg; men ni... ni såg den icke!
— Tror ni då, Antoinette, att jag med glädtigt mod skildes ifrån er?
— Men hvarföre, hvarföre då?
— Derföre att jag älskar er, Marie Antoinette, nu förstår ni, hvarföre jag skyndade långt fjerran ifrån er...
Den smärta qvinnans hand hvilade med en öm tryckning mot hans arm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
