Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med ringa möda; och er panna blir,
fast skön ännu, så blottad som min hand! — —
HERTIGINNAN (i det hon vill fly
men hindra» af
Brunke som ställer sig i
vägen).
Kom, Arved! Hör du ej jag ropar?
BRUNKE.
Tyst!
De döda älska lugn. De lefvande
ej genom lykta dörrar kunna tränga.
Kristina! — hvad du sagt, jag vill förlåta!
ty kärlek är försonlig. Men besinna,
att till förtviflan kan han skapas om.
Som jag dig älskar, ännu ingen man
en qvinna älskat. Vore du ock fallen
till botten af djupaste elände,
jag gerna offrade mitt lif–––––-
HERTIGINNAN (bedjande).
Af nåd,
förskona mig att vidare er höra!
BRUNKE.
Kanhända, just i detta ögonblick,
med blodigt hufvud Thorkel Knutsson dignar,
i saknad af det enda svärd, som kunde,
uppå ett ord af dig, den gamle frälsa.
HERTIGINNAN.
O, Gud! det är för mycket. —Arved! —Skynda,
för alla helgons skuld, till hjelp!
(4fan hör buller vid dörren på sidan om altaret).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
