Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
gar, där åter några yppigt svällando bokar, som bilda en
ram omkring ön dal, så sluten och. lugn som hade ännu
ingen vindfläkt skakat daggpärlorna af de skära
rosenbladen. Vid en sådan dal — tätt vid den lilla byn Östad —
blef jag en dag varse en liten hydda. Dörren stod öppen,
och efter något betänkande trädde jag in, för att se, huru
armodet nedslagit sina bopålar. Men huru förvånad blef
jag iokc, då jag här såg mig om! Väggarne voro öfver alt
beväxta med buxbom och vintergrön. Här och där vajade
en liten blomsterkrans öfver några taflor, som innehöllo
porträtt af Sverges yppersta skalder. I ena hörnet stod
ett litet nätt bibliotek, midt på golfvet ett grönmåladt bord
beströdt med en del blommor och några skrifmateriel;
inunder porlade en kristallklar källa. Öfver dörren stod
följande sång:
Jag är så säll I I palmers skygd vid insjö blå,
Dar står mitt lugna tjäll.
Här trifs jag godt, här är sä ljuft att harpa slå,
(Jch sjuDga hvarje kväll.
Jag är sä säll I I liunmig dal hvar morgonstund
Jag hör en ljuf musik ;
Ty lärkans sång och trastens drill i lummig lund
På melodi är rik.
Jag är så säll| Jag dåras ej af tidens flärd —
Jag känner ej dess svek.
Min lyra och min flicka är min hela värld,
Mitt lif är sång och lek.
|ag är så säll I Fastän min säng ej bifall får
Af världens store män.
Jag sjunger blott för henne, som min sång förstår
Och lönar deD igen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
