- Project Runeberg -  Stycken av Livets Ord /
213

(1930) [MARC] Author: P. P. Waldenström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

213

DEN 27 JULI.

Ps. 50: 15. Åkalla mig i nöden, så vill jag hjälpa
dig och du skall prisa mig.

När du lider någon nöd, så vänd dig till Herren
Jesus och säg: Se, käre Herre, nu lider jag av det och det,
nu vet jag ock, att du är en hjälpare, som förmår allt,
vad du vill; du har ock hulpit många andra, som
kommit till dig; förbarma dig fördenskull även över mig och
hjälp mig, om du annars ser, att det vore mig nyttigt.
Men när du så bedit, så glöm icke bort, att du har bedit!
Tänk icke heller hemligen i ditt hjärta, att ingenting är
att hoppas, utan lägg dig då och vänta, riktigt vänta, vad
Herren kan vilja göra med dig! När en sjnk skickat
efter en jordisk läkare, så väntar han ju på honom med
mycket allvar. Si, gör även du sammalunda med Herren
Jesus. När Maria och Martha hade sänt bud till honom,
att deras broder var sjuk, så var viss, att de väntade
honom, att de samtalade om hans snara ankomst, att de
många gånger sågo ut genom fönstret eller gingo ut ett
stycke på vägen för att skåda, om han icke ännu var i
antågande. Och att de därmed fortforo även efter Lazari
död, det kan man förstå därav, att Martha kom emot
Jesus, innan han ännu var kommen in i byn. Si, gör nu
du sammalunda! Vänta på fullt allvar efter Herren!
Förtröttas icke att bedja och låt icke djävulen intala dig,
att det tjänar till ingenting! Tänk, om de sjuke, som
kommo till Jesus, hade ropat till Jesus om hjälp men
sedan genast vänt honom ryggen och gått sin väg utan att
vänta någon sådan hjälp! Menar du, att de hade blivit
hulpne? Nej. Men nu gjorde de icke så. Deras behov
och deras tro var det, som drog dem till honom, och när
de hade bedit, stannade de alltid för att vänta på svar. Och
detta sista må du alldeles icke försumma. När vi hava
tillåtelse att kasta all vår nöd på Herren och låta honom styra
alla våra angelägenheter, så böra vi begagna oss därav.
Den som det gör, skall få se många under, som skola
uppfriska hans hjärta.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:43:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/pwlivor/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free