Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trädfällning och afbarkning. På kullarna i omgifningen
växte ek, hägg och hassel, brakved och olvonbuskar,
genom-flätade af kornellens vinterrodnande grenar och omkransade
af älgörtens doftande blomspiror; mistelns gulgröna ruskor
hängde här och där ifrån träden. Men fred hade man ej
i dessa snår och lundar för de blodtörstiga myggsvärmar,
som sväfvade kring som små fina moln, och sommaren hade
nog flere ruskiga och regniga dagar än varma och klara.
I de sumpiga, kryddångande pors- och starrmarkerna rotade
vilds vinsflocken, krälade sköldpaddan; syntes hon än icke
själf, så förråddes dock hennes närvaro och rofgiriga vanor
af simblåsor af fiskar, som här och där drefvo kring på
vattensamlingarna1 *. Höjdtrakterna i fjärran kläddes af djupa
furuskogar; kronor vid kronor, stammar vid stammar i
ändlöshet. Härinne var tyst och svalt, så tyst att man långa
stunder lyssnade förgäfves efter andra ljud än skogens
hviskande tal; det kändes i luften, att här fick man gå
varsamt — plötsligt framträdde Wisents (Bison — lät det i
romerskt öra) lurfviga rundhufvud med otämjelig vildhet
blickande ur ögat. I en annan trakt — ty han skydde
myskdunsten af Bisonflocken — höjde sig uroxens raka
panna med de mäktiga hornen, den väldige ledtjuren för
den svarta hjord, som med sitt vilda bölande väckte ekot i
fjärran och hvars tramp bildade det enda vägmärket i stiglös
skog. Fanns det en röjning härinne, så hade stormen gjort
den eller blixten, som tände i skogen. På sådana platser
stod en lund af hög braken; de findelta bladen rörde sig i
luftdraget — eller kom där kanske något smygande fram
under dem? Säkert troddes det, att här funnos väsenden,
som flintpilen ej bet på, men hvad de hette, det minns sagan
icke längre. Yargarne ströfvade från åsarna ner öfver
slättmarken, jagande hjort och älg. Vildkatten och lon skymtade
som flyktiga skuggor mellan snåren eller lågo lurande högt
uppe på furans gren. Och i djupaste skogen, där Monotropa
gömde sina bleka, fjälliga stänglar för solen, vankade som
* Siffrorna hänvisa till i slutet af skriften införda anmärkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
