Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
frågade icke ens efter nyheter hemifrån. Det enda
som intresserade dem, var att veta om vi voro
emigranter och om vi skulle stanna i Ashtabula. I ett
enda hem sade hustrun, synbarligen mer af något
slags artighet mot oss, än med verklig mening, att
de nog ämnade besöka Finland ännu en gång.
Det är troligt att dessa emigranter, tvungna af
nöden hemma och lockade af ett lättare förvärfvadt
bröd i Amerika, vid sin skilsmessa från hemlandet
engång för alla afskurit banden, hvilka förenat dem
med det. På bottnen af deras passiva tröghet ligger
den nationela „se oli sallittu“- teorin, och de
fortsätta sitt lif i Nya Verlden, under förändrade
förhållanden, med samma melankoliska resignation som
i hemlandet. Yerlden är och förblir verlden, detta
lifvet är ju blott ett jordelif hvar vi än äro, och först
efter detta böijar vår egentliga tillvaro. Hvad är det
då lönt att bråka och möda sig för att samla
skatter, dem rcfst och mal förtära.
Det enda glädjande minne vi mottogo af
Ashta-bulas finnar, var frånvaron af all slags underdånig
ödmjukhet mot „herrskap.u Hos dem fans intet spår
deraf. Det hade visserligen varit angenämare att bli
mottagen med större vänlighet, men å andra sidan
var det bättre att möta likgiltighet, än osant kryperi.
De voro icke vuxna friheten, som uppfostrat
amerikanarena till en viss „noblesse oblige“- höflighet mot
hvar man. Men denna likgiltighet var dock en
gryende böijan till sjelfkänsla.
Vi blefvo af oförutsedda omständigheter hindrade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
