Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glacialperiodens yngre tidskifte, då landet var stadt i sjunkning,
den sednare åter under postglacialtiden, då landet åter uppsteg
utur hafvets betäckning.
Åsstommen. Den förra eller stommen består endast och
allenast af sandiga, grusiga eller steniga materialier, som blifvit under
olika sträckningar af åsens lopp olika ordnade, så att, såsom redan
här förut blifvit nämndt, på ena stället endast rullstenar finnas
hopade, på ett annat endast sand- eller grusmassor, på ett tredje
vexlande lager, utan bestämd ordningsföljd, af grus och sand eller
af grus och rullstenar, o. s. v. Och förtjenar härvid, till motsats
mot en nyligen framställd uppgift, tillika anmärkas, att de största
rullstenarne efter regeln icke ligga djupast ned1), utan att dels
större och mindre rullstenar ses blandade om hvarandra i samma
lager, dels också att ett lager med enbart större rullstenar kan
finnas hvilande på eller liggande öfver ett annat med enbart mindre
dylika, till ett bevis, att den kraft, som ordnat och aflagrat dem,
icke varit brådstörtad och häftig, utan verkat under en längre
tidsföljd med vissa afbrott och med något olika intensitet den ena
gången mot den andra.
Dessa materialier hvila än på krosstensgrus, än på det under
liggande grundberget2) med ett i så fall ofta förekommande tunnare
mellanlager af finnött, till utseendet stundom mjölig och lerig sand,
den sista återstoden af den bortsköljda moränmassan. Men
ingenstädes har ännu rullstensåsarnas stomme (eller sjelfva åskroppen)
funnits hvila på lera. Något misstag måste således anses ligga till
grund för Herr R. von Bennigsen-Förders 3) uppgift, att »våra åsar
»äro aflagrade på lera och lermergel, hvilka till och med skulle
»blifvit», säger han, »skålformigt nedtryckta genom den
öfverlig-»gande åsens tyngd», ett aflagringssätt, som ännu ingenstädes här
i landet blifvit observeradt.
1) Sv. Lovén, i Öfvers, af K. Vet Akad. Förh. 1861, sid. 304, som sannolikt sjelf
icke varit i tillfälle att göra en sådan iakttagelse, utan antagligen hämtat sin
uppgift ur H. v. Posts afhandling »om sandåsen vid Köping i Westmanland»,
Vet. Akad. Handl. 1854.
2) Några exempel på rullstensåsars aflagring direkte på fasta berget komma att
längre fram anföras i slutet af denna uppsats om rullstensgruset.
3) »Das Nordeuropäische und besonders das vaterländische Schwemmland» etc
Berlin, 1863, sid. 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
