- Project Runeberg -  Qvinnan bland skilda folk /
147

(1881) [MARC] Author: Amand von Schweiger-Lerchenfeld Translator: Axel Gabriel Engberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRÄMRE INDIEN.

147

landet kallas med ett gemensamt namn Dekan-platån, en mindre
lämplig benämning, då det i sjelfva verket utgöres af flera vidsträckta och
sins emellan genom stora floder skilda bergslätter, sådana som
Gond-vana nordost och Berar norr om Godaveri, Hyderabad mellan sistnämnda
flod och Kistnah samt Mysore mellan Mangalore och Madras, flera
andra smärre platåer att förtiga. Hvar och en af dessa afdelningar har
vidare en på mångfaldigt sätt vexlande höjd och fylles af utsprång,
löpande mellan de båda sträckningarna af Ghat.

Hvad beträffar Dekans indelning i etnografiskt hänseende,
motsvarar den i det allra närmaste den, som landet fått af naturen. De
stora grupper af dravida-rasen, med hvilka vi nu gå att göra
bekantskap, intaga hvar för sig nästan på håret någon af de nyss uppräknade,
så att säga, afskrankningarna; så bo gonderna i Gondvana och
khon-clerna i Orissa; dernäst komma telingaerna, hvilkas område börjar i
södra delen af Orissa och sträcker sig öfver Hyderabads och Balaghats
taffelland; vidare tamilerna i Karnatik och på den der bakom liggande
högslätten; Mysores platå intages af kanareserna och de vestra
kustlandskapen af malabarerna, tuluerna samt, om man så vill, äfven
to-daerna, då Neilgeri-bergen, dessas hemvist, tillhöra vestra Ghats system.

Fortsätta vi vår vandring från Kalkutta, der vi senast afbröto clen,
och vända oss mot sydvest, så befinna vi oss på en väg, som årligen
tillryggalägges af otaliga pilgrimer. Dessa, de frommaste bland de
fromma, vallfärda till Djagarnats (Juggernaut) tempel, ett ställe, sedan
århundraden skådeplats för fanatismens afskyvärdaste orgier.
Glanspunkten i dessa, af alla upptänkliga sjelfplågerier sammansatta,
festligheter utgjordes dock städse af det ögonblick, då botgörare, ifriga att
så skyndsamt som möjligt inkomma i paradiset, dussintals nedkastade sig
framför hjulen af den stora vagnen med afgudens bild, för att krossas
— till himmelens ära. I den mån, det engelska väldet slagit djupare
rötter, hafva naturligtvis äfven dessa öfverdrifter inskränkts; och saknas
i Djagarnat äfven i våra dagar för ingen del vidriga uppträden, så
uteblifva dock numera åtminstone de nyssnämnda "rådbråkningarna".

Vid denna heliga ort, för öfrigt belägen vid Bengaliska viken,
beträda vi det vilda berglandet Orissa, som härifrån sträcker sig åt det
inre af halfön. Flär bo khonderna, märkliga genom de bland dem
ända in i femte årtiondet af vårt århundrade öfliga menniskooffren.
Till dessas afskaffande tarfvades mera än vanligt energiska åtgärder af
den anglo-indiska regeringen. Det var först efter förnyade, till landets
aflägsnaste smygvrår utsträckta, militära expeditioner och i förening
med dessa, man genom mildare öfvertalningsmedel lyckades bringa

10*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 15:46:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/qvinfolk/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free